Skördedrottningen (2007)

Eftersom jag redan avvikit med en bokrecension häromdagen så tar vi helt enkelt en till, Andreas Marklunds svenska skräckroman Skördedrottningen som enkelt beskriven är en del Dan Brown och en del Stephen King.

Boken handlar om den unge historikern Olof som får ett paket från Fabian, en gammal vän sedan studenttiden som han inte träffat på många år och som visar sig vara försvunnen. Efter lite efterforskningar med hjälp av en gammal ungdomsförälskelse så börjar de nysta i en härva med gamla nazistsympatisörer och ockulta sammanslutningar och spåren leder till Storuman, och något som hände 1942. Allt detta är på något sätt kopplat till Olofs farfar som var med om något under andra världskriget, något som han aldrig velat berätta om, men en av de sista sakerna han sade innan han blev dement var orden: "Hon kommer att hitta dig".

Boken börjar ganska långsamt med att Olof och Carolina, hans gamla förälskelse börjar rota i gamla arkiv och snoka runt bland personer som inte uppskattar uppmärksamheten. Så länge känns boken bara som en blek, svensk variant av någon fläskig Dan Brown-bok, utan att ens lyckas få fram någon speciell spänning. Men snart så börjar lite mer oförklarliga saker att hända, och de flyr upp till Fabians nergångna stuga i Storuman dit spåret pekar. Det är nu som romanen tar fart, och skräckelementen börjar krypa in mer och mer. Parallelt med detta så får vi följa Olofs farfar på uppdrag vid riksgränsen under andra världskriget, där de letar efter något som både fått tyskar och allierade nervösa.
Som sagt, boken börjar ganska segt när huvudpersonerna börjar rota i diverse konspirationsteorier. Karaktärerna är dock såpass välskrivna att man man vill följa dem och de små antydningarna om något ont som figurerar i utkanterna. När de anländer till Storuman och tar upp residens i den gamla stugan så kryper skräcken in mer och mer. Tyvärr så håller inte huvudhandlingen riktigt samma klass som parallelhandlingen som utspelas vid norgegränsen 1942, där man verkligen får en obehagskänsla när de svenska soldaterna jagas av något i en fruktansvärd snöstorm. De kapitlen är de som håller rakt igenom, och man ser hela tiden fram emot den historiens fortsättning samtidigt som man försöker hitta kopplingen till de nutida händelserna. Något annat som är bra är den sköna skildringen av Norrland, som ett laglöst land dit kristendomen aldrig lyckades rota sig, lite som Andreas Marklunds variant av Lovecrafts Arkham eller Dunwich. Som skräckroman är detta alldeles utmärkt och läsvärt, men tyvärr så förstör Marklund det hela genom ett slut som inte fungerar speciellt bra då han försöker sig på en tvist som faktiskt "klickar" lite, och nästan får mig att avsluta med en suck, istället för det nöjda tillbakalutandet som man vill ha av av en bra bok. Det är inte så farligt så att det förstör helheten, men är lite förutsägbart. Hur som helst, en bra bok om än lite kort, som är läsvärd speciellt för skräckfantaster som ger en och annan lagom trevlig kall kår och jag ser fram emot fler resor till de djupa norrlandsskogarna.