Invasion (2005)

Handlingen i denna film har vi sett förut, men garanterat inte i detta formatet. Någonstans i kalifornien, sent en fredagskväll, får polisen ett samtal från enbonde som påstår att en meteorit nästan mosat hans bil och vill att någon kommer och tar en titt på den, inne i en nationalpark. Det är dock inte den enda meteoriten som landar denna natt då hela himlen är full av dem. Sheriffen anländer till platsen men blir anfallen av bonden som stoppar någon sorts mask i örat på honom. Därefter åker polisen iväg för att infektera fler människor och hittar ett ungt par som sitter och hånglar i en bil. Han lyckas infektera killen men den unga kvinnan tar bilen och sticker. Nu försöker hon ta sig ut ur parken och samtidigt försöka ta reda på vad det är som verkligen hänt...

Invasion (eller Infection som den hette från början. Antagligen döptes den om för att casha in lite på Bodysnatchersremaken med Nicole Kidman) är ett experiment. Den förutsätter att du ska acceptera konceptet som det är och det är filmens stora svaghet (och styrka för den delen). Varför? Jo, filmen består egentligen av en 63 minuter lång tagning, filmad från en fixerad kamera på en polisbil, från och med att polisen åker ut för att titta på meteoriten. Förutom en scen i filmens början och fortsättningen på denna i slutet på filmen så består Invasion alltså av en enda lång kameraåkning och publiken har inte mycket annat val än att acceptera detta. Personligen så tycker jag faktiskt att det fungerar ganska bra. I och med den fixerade kameran så måste din hjärna fylla i det som sker utanför kameran och gärna överdriva det du ser eller skymtar. Detta innebär att det under långa stunder inte händer någonting överhuvudtaget, bara konstiga ljud från någonstans långt bort eller kanske en skepnad som knappt syns i mörkret. Det är faktiskt bitvis riktigt spännande och man får lite av den känsla av utsatthet som den unga kvinnan känner samtidigt som hon försöker hålla sig från att få panik när hon ser någon komma gående mot henne, endast upplyst av bilens strålkastare.

Filmens svaghet är det samma som dess styrka. Filmen består av en enda lång tagning, filmad från en fixerad kamera i en polisbil. En hel del av filmen består endast av åkande på små skogsvägar utan att det egentligen händer något, men som tur är så har filmmakarna planterat lite småsaker här och var för att hålla igång känslan av att det finns något där ute. Jag har en kärlek till filmer som inte fördummar sina tittare genom att förklara allt som händer i minsta detalj. Invasion är en sådan film som bara visar upp små delar av en stor händelse utan att ge oss några detaljer. En trevlig liten sicifrulle alltså, och ett lyckat experiment.