måndag 20 oktober 2008

Night of the Eagle (1962)




Men. Alltså. Varför har jag inte sett den här filmen tidigare? Det är precis sådana här övernaturliga rysare jag älskar. Jag har känt till dess existens, men valt att hoppa över den. Tills nu. Skärpning.

Night of the Eagle handlar om Professor Norman Taylor som jobbar som lärare på en engelskt universitet. En skeptiker från födseln, Taylor har inte mycket till övers för det övernaturliga vilket han poängterar på sina lektioner. Hans fru har en helt annan åsikt. Hon är övertygad att någon på universitet utövar svart magi mot maken och har fyllt hemmet med olika fetischer för att skydda honom. Men när maken hittar allt detta "skräp" och kräver att hon bränner upp allt så släpper han lös krafter som han till en början har väldigt svårt att acceptera, men som han snart inser kan kosta honom och de han älskar livet.

Night of the Eagle kommer från samma skola som klassiker som t ex The Haunting och Curse of the Demon, övernaturliga rysare där stämning och suggestion står för skräcken. Det bästa exemplet är i en scen när Professor Taylor lyssnar på ett rullband där man spelat in en av hans genomgångar. Ett mystiskt ljud hörs hela tiden i bakgrunden och när telefonen ringer så hörs ljudet även där. En kraftig vind hörs utanför huset och plötsligt bankar någon på dörren. När Taylor går för att öppna så kastar sig hans fru på telefonen och sliter ur den ur väggen precis när dörren öppnas av en kraftig vindpust, varpå vinden dör ut på en gång. Filmen är fylld med just sådana scener och man har hela tiden en aning till en kall kår i bakhuvudet. Det blir ju inte direkt sämre av det fina skådespeleriet, speciellt Peter Wyngarde som Norman Taylor. Sydney Hayers karriär slutade i tv, men här visar han upp en hel del talang med noga kalkylerade scener för att maximera stämningen, med stor hjälp av ett manus skrivet av bla Richard Matheson. Det enda, och jag vill verkligen poängtera det enda, är det något abrupta slutet som förvisso fungerar som en slut, men känns som om det var aningen hastigt påkommet. Annars är detta en perfekt liten skräckfilm som rekommenderas till alla älskare av klassiska rysare.

4 kommentarer:

Fred Anderson sa...

Det känns som om Matheson är inblandad i mycket bra film som inte är så känd. Men det är som Dan O'Bannon, vars manus oftast överglänser själva filmen.

Jocke Andersson sa...

Appropå Dan O'Bannon så måste jag köpa special edition dvdn på Return of the living dead som jag glömt att göra i ett år nu!

Fred Anderson sa...

Den köpte jag för länge sedan, ett måste i samlingen :)

Jocke Andersson sa...

Jag skäms lite över att jag inte äger den. Det skall givetvis bli ändring på det. :)