måndag 16 februari 2009
Breakheart pass (1975)
Här har vi en film som är perfekt för en seg söndag. Den är välgjord, spännande och kräver alldeles lagom tankeverksamhet utan att för den delen vara simpel. Det räcker med att ta en snabbtitt på skådespelarlistan så vet man att det är good shit. Charles Bronson, Ben Johnson, Richard Crenna, Charles Durning, Ed Lauter och Bill "Squeal like a pig" McKinney. Ojoj. Alla är instoppade i en fin liten äventyrshistoria författad av Alistair McLean och stabilt regisserad av Tom Gries.
Eftersom det är Alistair McLean så är det lite skönt raffel med konspirationer, förrädare, hemliga agenter, sabotage och en allmän air av att inget är som det ska. Charles Bronson spelar Deakin, en efterlyst man, som hamnar ombord på ett tåg fullt med mediciner som ska färdas igenom ett vintrigt bergslandskap för att anlända till Fort Humbolt där soldaterna lider av difteri. Givetvis så börjar personer försvinna till höger och vänster, och någon difteri finns givetvis inte. En konspiration är i full gång och endast Deakin, som givetvis inte är vem han utger sig för att vara, är den ende som kan stoppa det hela.
95 sköna minuter.
Först och främst så är Charles Bronson riktigt bra i den här filmen. En hård jävel helt enkelt. Resten av skådespelarna är bra motpoler till Bronson och till och med Jill St John gör riktigt bra ifrån sig i en roll som bara kräver att hon ska tindra med ögonen och gömma sig i sin hytt hela tiden. Filmens vintriga inspelningsplatser är helt magnifika och perfekta som bakgrund för filmens actionscener där ett slagsmål på taket på en vagn sticker ut mest. Detta är helt enkelt en riktigt bra äventyrsfilm som blandar två genrer på ett trevligt sätt, western och detektivhistorien. Filmen har ett bra tempo och ett flertal riktigt sköna actionscener som kulminerar i ett litet slag med indianer och soldater. Mycket underhållande alltså. Egentligen så är det hela väldigt typiskt McLean men såpass välgjort att filmen får pluspoäng för effort. Man har helt enkelt aldrig tråkigt.
Det var något speciellt med den här typen av thrillers som kom på 70talet. Även om den är rated PG (parental guidance suggested vilket jag jämför med en sjuårsgräns i Sverige) så innehåller den ändå scener där någon blir skjuten i huvudet med en fet squib placerad i bakhuvudet. Filmerna hade en helt annan atmosfär som kom från det generella samhällsklimatet. Allt var mer seriöst på något sätt. Tack för det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är verkligen en fantastisk film! Vet inte hur många gånger jag sett den, men nu var det i alla fall för länge sedan. Slagsmålet på tågtaket är en av mina absoluta favoriter när det gäller slagsmål.
Filmen är grym också rent allmänt, och jag hade lite ångest som barn när soldater dör i tågkrashen.
Slagsmålet är riktigt fint, synd bara att snömängderna varierar under hela scenen. :)
Men sådana småsaker var inget att ta upp i recensionen. :)
Skicka en kommentar