The Fabulous journey to the center of the earth (1976)

Juan Piquer är en skräpfilmsregissör av rang. Han står bakom riktigt fina schlockfilmsklassiker som den underbara slasherfilmen Pieces, Stephen Kingpastischen Slugs The Movie och gummimonsterfesten The Rift. Det är filmer som kanske inte har världens vassaste manus men som åtminstone är gjorda med kärlek och den viktiga självdistansen som behövs för det inte ska bli riktigt skräp. J.P. Simon regisserade även två stycken Jules Vernefilmatiseringar och detta är den första av dem.

Nu har jag inte läst boken som filmen är baserad på men efter att ha läst en synopsis så verkar det som att filmen är relativt trogen sin förlaga, åtminstone till en viss del då filmen introducerar ett science fictionelement halvvägs in i handlingen. Professor Otto Lindenbrock hittar dokument som pekar på att det på Island finns en öppning till Jordens mitt och han beger sig in i grottan tillsammans med sin syster eller brorsdotter, en ung soldat och den buttre fårskötaren Hans. Man stöter på mycket kul där nere, som stora horder med köttätande sköldpaddor, skogar av gigantiska svampar, dinosaurier och (antagligen eftersom Dino De Laurentius remake på King Kong släpptes samma år) en gigantisk apa som är störst på affischen men som är med i ungefär två minuter. Allt är fint utfört med roliga mattepaintings och fina gummidräkter. Sen dyker Jack Taylor upp som science fictionelementet!

Första halvan av filmen är helt ok, det puttrar på och Kenneth More gör en bra professor Lindenbrock. Skådespelarna som spelar systerdotter och soldaten är aningen flamsiga i sitt spel men som tur är så kompenseras detta av Frank Brana från Amando De Ossorios underbara Return of the Evil Dead och Jack Taylor som vi sett i massor med sköna spanska skräckfilmer av såväl Jess Franco, De Ossorio och ungefär varenda J.P. Simonfilm som spelats in. Det är dock först när man kommer till det underjordiska havet som filmen tar fart och gummimonsterfesten drar igång. Kulisserna och miniatyrerna är helt ok och även om det ofta inte interageras speciellt mycket med monstren så är det åtminstone full fart. En skön liten matinefilm alltså som faktiskt har med allt som den visar på den lagom överdrivna postern.