Night of the demon (1980)

Att ha en scen där huvudpersonerna slår läger för natten och säger "det var här omkring som en motorcyklist försvann för några år sedan", varpå man klipper in en scen där en snubbe på en båge stannar vid vägkanten för att slå en drill och får helt sonika kuken avsliten av Bigfoot, det är faktiskt genialt. Världen behöver fler sådana filmer.
Night of the demon är en fin liten film som tyvärr hamnat lite i skymundan då det enda dvdsläpp som jag känner till har blivit saxat på närapå 2 minuter fint våld. Jag ser fram emot när den får sin upprättelse och jag kan garantera att jag kommer stå längs fram i kön för att få köpa den. Vad är det som är så bra med den då? Den har lite skavanker helt klart, som t ex väldigt ojämnt skådespeleri och bitvis halvdana specialeffekter, men viljan är stark och stämningen är på topp!

Vi får följa en professor och några av hans elever som håller på att följa upp diverse rykten angående Bigfoot, vilket man givetvis gör bäst genom att åka ut i buschen och fråga runt bland alla rednecks som inte är upptagna med att lära sig nya låtar på banjon. Man får nys om en kvinna som bor i en stuga mitt ute i ingenstans som tydligen träffade den store hårige för en massa år sedan och inte sagt ett ord sedan dess. Efter en liten båttur ut till de djupa skogarna så hittar de stugan, och Bigfoot för den delen. Det är inte Harry and the Hendersons det här direkt. Sen har vi ju den satanistiska Bigfootsekten som håller till i krokarna också...

Det bästa och flummigaste med filmen är dess struktur. Scenen som jag beskriver i början av recensionen är inte den enda, filmen stannar upp vid 5-6 tillfällen för fina, blodiga flashbacks med exakt samma orsak: "Det var här som flickscouterna gick vilse" eller "Det var här fiskaren försvann". Ett perfekt sätt att dryga ut speltiden till 90 minuter. När man äntligen anländer till stugan så blir det hela en fin liten siegesituation i slowmotion där blodet sprutar till höger och vänster och det här är nog faktiskt en av de få filmer som jag verkligen förstår varför den hamnade på Video Nastylistan i England. Det är inte många filmer som lyckas klämma in så här mycket godis och ändå vara rätt spännande: Bigfootvåldtäkt, penisavslitning, kast med medelstor sovsäck på spetsig pinne, tarmutslitning, armsavslitningar med mera. Filmen har det mesta. Storyn är som jag nämnde tidigare helt ok, relativt spännande och skriven för maximal exploitation. Regin kan jag väl inte klaga på direkt annat än att själva flashbackstrukturen egentligen är rätt patetisk men fungerar fint rent underhållningsmässigt. Annat värt att nämna är musiken som pendlar mellan väldigt skön stämningsmusik och frenetisk analogsynthonani. Det är en ganska typisk 80talslågbudgetskräckis och man får ta det för vad det är, men om man kan svälja den typen av filmmakarsvaj som kommer av att filmmakarna aldrig gjort en film tidigare (eller efter för den delen) och har mer pondus än talang så är detta fin underhållning. Make no mistake, det här är lågbudgetschlock, men det smakar så gott! Guilty pleasure när det är som bäst.