At the earths core (1976)

Här kommer ett bra recept för riktigt skön underhållning:

1 del Doug McClure
1 del Peter Cushing
1 del Caroline Munro i tajt liten läderdress.
1 del regi av Kevin Connor
1 del manus baserat på Edgar Rice Burroughs bok

Det klassiska filmbolaget AIP gjorde under 70talet tre stycken finfina filmatiseringar av Edgar Rice Burroughs fantasyromaner (Jag räknar nästan med Warlords of atlantis dit då det är exakt samma känsla över den). At the Earths core är den sämsta av dem, även om jag hellre kanske skulle använda förklaringen "inte riktigt lika bra som" när det gäller den.

Den småförvirrade Dr Abner Perry (Lite Åsa-nisse-aktigt spelad av Peter Cushing)har byggt en stor borr. En sådan som man kan resa igenom Jordens skorpa med och när han och machokillen David Innes (Doug McClure med en cigarr i käften) ska göra en test så förlorar de medvetandet och vaknar upp när de befinner sig i en stor hålighet, långt nere under Jordens yta. Det visar sig att de befinner sig i Pellucidar, ett underjordiskt rike där alla människor är slavar under de onda Myharerna - fågelvarelser med psykiska krafter. David börjar kära ner sig i en prinsessa (Den utomordentligt vackra Caroline Munro i väldigt avslöjande kläder) och drar igång ett korståg mot Myharerna och deras råttliknande tjänare. Men innan David kan få sin prinsessa så har han ett och annat gummimonster att puckla på.

Det här är verkligen en fest för alla gummimonster älskare då filmen verkligen är knökfull med dem. Det är välgjort, hyfsat högbudget och även om själva monstereffekterna kanske inte är riktigt klockrena så är de fortfarande underbart vackra att titta på (om meningen låter konstig så tänk bara på vad min blog heter..). Det finns egentligen inte en död sekund i filmen och den enda orsaken till att jag tycker att filmen är sämre än de tidigare Burroughsfilmatiseringarna är att Peter Cushings karaktär är rätt fånig och hela filmen påminner väldigt mycket om Dr Who filmatiseringarna som Cushing spelade huvudrollen i ett tiotal år tidigare. Annars finns det inte mycket att klaga på här. Myharerna är riktigt sköna elakingar med lysande ögon och elaka näbbar vars illusioner endast förstörs när de flyger. Alla andra gummimonster är gjorda på det klassiska sättet - en kille i en gummidräkt och det är precis så jag föredrar det. Visste ni förresten att eldsprutande ödlor exploderar om man skjuter dem med pilbåge?

Edit: Jag glömde nämna en sak när jag först skrev recensionen och det är den sköna musiken av Michael Vickers från Manfred Mann. Lite soft elektronik i bästa Wendy Carlos stil. Finns den på skiva?