måndag 19 maj 2008

Loreley's grasp (1974)


Någonstans längs Rhen-floden i Tyskland ligger en liten by där saker händer på nätterna. Unga kvinnor hittas brutalt mördade med sina hjärtan utslitna och ingen vet vad man ska göra (vi i publiken ser att det är något reptilliknande som sliter sina offer i småbitar). På den lokala flickskolan (där man inte verkar göra mycket annat än att strutta runt i bikini vid poolen på dagarna) känner man att det behövs någon som kan skydda de unga flickorna från det hemska som händer och man hyr såklart in en mycket manlig jägare vid namn Sigurd. Sigurd inser snart att det är Lorelei, en siren från de gamla legenderna som varje natt förvandlas till ett monster och går på gatorna för att finna människohjärtan att äta. Han finner sig dragen både till Lorelei, som söker en make att dela evigheten med, och Elke, en ung lärarinna på skolan som till att börja med är väldigt skeptisk till hunkens intrång.

Det här är verkligen en finfin exploitationrulle som har alla ingredienser man behöver! Monsterscenerna där ett härligt taffligt gummimonster slaktar unga kvinnor (och en och annan man) är härligt blodiga, om än kanske aningen plastiga men fortfarande välgjorda. Tony Kendall är en riktig hunk och passar utmärkt i rollen som den hårde jägaren och i rollen som Lorelei ser vi den vackra Helga Line (enligt Imdb.com så var hon 42 år när hon gjorde den rollen! Om det stämmer så är hon MYCKET välbevarad.) som gör ett bra jobb endast iklädd en liten bikini. Sjävla flickskolan är knökfull med vackra damer så blickfång är filmen full av.

Amando De Ossorios regi är stämningsfull och även om det är ganska tydligt att filmen inte är inspelad vid Rhenfloden så är de inklippta scenerna relativt väl integrerade. För oss Naschyfiler så ser man att filmen är inspelade i samma sankmarker som Horror rises from the Tomb vilket är ett plus i kanten. Manuset är uppenbarligen skrivet för maximal exploativ effekt men det är fortfarande effektivt och fungerar väl trots den ibland tydligt låga budgeten. Ett annat element som hjälper filmen är Antón García Abrils fina soundtrack som fokuserar på en skön kvinnoröst och det passar alldeles utmärkt till en film som handlar om en elak siren. Det här är verkligen en liten pärla och även om den låga budgeten gör att filmen inte riktigt lyckas fullt ut så är det fortfarande en riktigt skön liten rulle som helt klart fyller den funktion den är till för att göra.

2 kommentarer:

Fred Anderson sa...

Ojoj! Den här vill jag se!

Jocke Andersson sa...

Det är en sån där film som man blir glad av :)