Doomsday (2008)

Jag fick ett gott öga till Neil Marshall, Doomsdays regissör, redan vid hans debutfilm Dog Soldiers som är en av de få filmer som faktiskt lyckats göra varulvar skräckinjagande med hjälp av just stark regi och ett bra manus. Hans uppföljare, Descent, tog det ännu längre och var som ett slag i solar plexus. Detta skapar givetvis en hel del förväntningar och när jag läste om Doomsday för första gången så började snålvattnet rinna när jag insåg att Marshall utlovade en saftigt blodig historia med en story som andades såväl 28 dagar senare som Mad Max. Så nu är frågan, kommer jag att kunna lita på Neil Marshall i framtiden?

Inom en nära framtid drabbas Glasgow av ett mycket dödligt virus som resulterar i flera tusen döda bara den första veckan. Den engelska regeringen tar till en ganska extrem lösning - man spärrar helt enkelt av hela Skottland och lämnar dem till sitt öde. Längs gränsen till England bygger man en nio meter hög pansarförstärkt mur, patrullerar kusten och förbjuder all flygtrafik. Detta resulterar i att de överlevande bränner ut sig själva i en orgie av våld och kannibalism innan det till slut är öde - åtminstone vad man tror. Filmens hjältinna, Eden Sinclair, är en av de få som klarade sig undan då hennes mamma lyckades få med henne på en helikopter ut ur Skottland innan allt spärrades av. Nu jobbar hon som polis i ett London som håller på att falla samman av överbefolkning och fattigdom. När det visar sig att viruset än en gång håller på att bryta ut, denna gång i London, så erbjuds hon jobbet att tillsammans med ett specialteam åka in i den avspärrade zonen och hitta ett botemedel, då man sedan en tid tillbaka vetat att det finns överlevande. Givetvis så går allt fel relativt snabbt och det reducerade teamet finner jagade av diverse kannibaler och andra överlevande som inte är speciellt glada över att ha blivit instängda.

Det här är verkligen en rejäl soppa, och det var längesedan jag smakade en så god sådan! Neil Marshall vet vad han gillar för filmer och trycker in så mycket influenser han kan utan att överhuvudtaget vara det minsta originell, men med sådan kärlek till genrerna så blir det finfin godiskompott. En del 28 days later, en nypa Aliens, en stor dos Escape from New York och fyll upp till kanten med Road Warrior, med lite italiensk exploitation som strössel. Marshall är en säker regissör och det hela är oerhört snyggt och häftigt filmat i nästan varenda scen. Att han sedan fyllt på med stora mängder grafiskt serietidningsvåld gör ju inte saken sämre. Den relativt stora budgeten (ca 180 miljoner vilket är rätt mycket för en engelsk film) har använts på bästa sätt och det syns verkligen igenom hela filmen.
Vad som kanske inte är lika bra är just det faktumet att när man jobbar så pass mycket med bara klyschor (hur väl de än används) så blir det tyvär väldigt tunna karaktärer, och det finns egentligen inte många som sticker ut där. Som tur är så kompenserar man gott med mycket bra skådespeleri från alla håll med specialomnämnanden till Rhona Mitris i huvudrollen, Craig Conway som den bindgalne kannibalen Sol och Malcolm McDowell i vad som egentligen bara är en glorifierad cameo. Jag bör väl även nämna Bob Hoskins som alltid är kul att se, i vilken roll han må ha. De övriga skådespelarna gör alla ett gott jobb på sina magra manusbitar. Men utöver manusbiten så finns det inte mycket annat att klaga på. Doomsday är dock helt klart gjord för sådana som mig, som kan uppskatta den här typen av underhållning och som ser glimten i ögat. Detta är en film gjord med ett tydligt hjärta och klarar man inte av såpass snyggt genomförda klicheér så ska man se något annat.