The Signal (2007)

Att handlingen till denna film påminner väldigt mycket om Stephen Kings roman The Cell går inte att komma ifrån. The Signal handlar om när alla tv-kanaler ersätts av en konstig signal som lockar fram det allra värsta från de människor som stirrar på den och gör att de förvandlas till regelrätta psykopater. Stephen Kings roman handlar om när alla världens telefoner ringer på ett speciellt klockslag och de som svarar förvandlas till kompletta galningar. Det finns vissa likheter, det erkänner jag och jag var lite kluven till filmen innan jag såg den då det kändes som att den var en ripoff, men nu när jag har sett den så måste jag erkänna att det inte är så. Kings bok är mer en ren zombiebok, med drag av 28 dagar senare och The Signal är lite mer arthousesplatter där folk blir mer som psykopater.

Mya har ett förhållande med Ben. På väg hem från honom dyker den konstiga signalen upp och när hon kommer hem till sin man så börjar han uppföra sig konstigt och det slutar med att han slår ihjäl en vän som är på besök. Mya flyr, men utanför är kaoset i full gång när hon försöker ta sig till tågstationen där hon skall möta Ben. Samtidigt så är hennes man på jakt efter henne och det hela urartar i en väldigt skum historia i 3 delar som pendlar mellan skräck och svart komedi. Jag vill inte förklara så mycket mer annat än att det faktiskt är riktigt roligt emellanåt samtidigt som skräckscenerna är brutala och skakande. Egentligen så hade jag väl kanske velat ha en lite mer straightforward skräckfilm men detta skulle fungera alldeles utmärkt på vilken filmfestival som helst.

Filmens struktur är det som först och främst räddar filmen. Det hela är uppdelat i 3 delar där den första handlar om Mya och hennes flykt. Del två handlar om Lewis, Myas äkte make, och det är här vi får 30 minuter brutal och svart komedi vilket till att börja med kändes väldigt malplacerat, men som faktiskt fungerar. Del 3 handlar om Ben, när han letar efter Mya och är en blandning av skräck och komedi då det till största delen handlar om konfrontationen mellan honom och Lewis. Utöver detta så hoppas det friskt fram och tillbaka i tiden, och möjliga vändningar som filmen skulle kunna ha tagit, utan att förvirra. Det skulle ha kunnat bli mer rörigt än vad det är, men tack vare en samling riktigt bra och engagerande skådespelare så har man inga större svårigheter att hänga med. Själva katastrofen i sig är relativt lågmäld då det skildras med hjälp av tomma gator med ett och annat lik och det fungerar alldeles utmärkt. Våldet är bitvis riktigt blodigt och brutalt, ofta så att det gör ont i en utan att vara någon orgie i gore. Jag har en känsla av att det här kommer att bli en riktig kultfilm i framtiden och det är den värd.