Mexikansk skräck växer inte på träd, speciellt sådan som till och med får premiär i Sverige. Av någon anledning så har den här filmen blivit rätt rejält sågad, av orsaker som jag inte riktigt förstår. En orsak är dock att vissa "filmkritiker" bara ser filmen som ytterligare en film i raden av skräckrullar som kommit i J-horrorvågen, helt ovetande om att denna film är baserad på en mexikansk legend som är felra hundra år gammal. Visst, filmen använder sig av flera beprövade knep men att avfärda den totalt bara för att man tycker att den påminner lite om Ringu, det är bara korkat.
KM31 handlar om tvillingarna Agata och Catalina (spelade av Illiana Fox) som har det där speciella bandet som tvillingar kan ha, och den där lika tragedin som hände när de var små gör ju inte saken bättre. Agata är på väg till sin pojkvän när hon kör på en liten pojke på en vägsträcka mitt ute i skogen. När hon ska undersöka om pojken lever så blir hon själv påkörd och hamnar i koma med båda benen amputerade. Catalina blir väldigt upprörd av det hela och när den påkörde pojken inte kan hittas så börjar hon undersöka saken tillsammans med Agatas pojkvän och en god vän till henne som egentligen vill vara mer än vän (som upplagt för lite intriger alltså). Det visar sig att detta är inte första gången som en olycka skett på den platsen och de får kontakt med en polis som driver en inofficiell undersökning. Det är fråga om dussintals fall och när de börjar rota djupare i det hela så kommer de in på gamla legender om La Llorona, den gråtande kvinnan som vill hämnas sina döda barn...
Jo, filmen lånar en del estetik från Ringu och alla dess efterföljare. Det är det inte någon tvekan om men tack vare att KM31 är baserad på lokala historier så känns filmen aldrig som någon billig ripoff. Manuset plockar även in en del dynamik mellan tvillingarna och deras respektive vilket ger lite extra spänningar. KM31 är utöver detta fruktansvärt snyggt filmad, scenerna i skogen kring olycksplatsen är härligt obehagliga och scenerna mot slutet nere i ...... (inga spoilers här) gav mig rejäl gåshud. Tack vare stark regi, snyggt foto och ett kompetent manus med lite mer substans än gemene J-horrorremake så är KM31 en av de bättre spökrullarna jag sett på sistone och rekommenderar den varmt till alla fans av genren.
3 kommentarer:
Folk måste börja läsa fler legender och sagor från andra länder än Japan. Det finns ju en hel skatt som bara väntar därute och vi kan vara säkdra på att filmmakare kommer att ta vara på det förr eller senare.
Förutom att jag kan tycka att filmen spårade ur liite på slutet tyckte jag den var riktigt bra. Jag såg den i helgen, klart sevärd faktiskt.
Hmm. Jag gillade faktiskt slutet, men de hade nog kanske kunnat ta ner det ett hack och skött det lite lågmält istället. Hmm. Mja. Jag är kluven. Det beror väl på vilket humör man är på när man ser den kanske. :)
Skicka en kommentar