Vampyres (1974)

Ett filmkoncept kan omöjligen inte bli bättre än så här:

Två lesbiska vampyrer alternerar mellan att ha sex med varandra och lura till sig män som de dödar i orgier av blod.

Så enkelt. Det behövs liksom inte mer än så. Sen hjälper det ju givetvis om man har en kompetent regissör, bra skådespelare och ett ok manus också, och det roliga med José Ramón Larraz Vampyres är att den har allt detta. Fina fisken alltså.

Storyn i sig är rätt simpel. Två unga kvinnor lockar med sig män till sitt stora hus någonstans ute på vischan i England. Först förför de dem, super ner dem och mördar dem. En av männen överlever dock sitt möte av någon anledning och det verkar som om det finns någon attraktion mellan honom och den mörka av vampyrerna. Han återkommer till huset om och om igen och blir svagare för varje möte. Samtidigt så har ett ungt par parkerat sin husvagn på ägorna och blir vittne till en del av händelserna som sker.

Det är lite oklart vad de unga kvinnorna egentligen är. De dricker blod och beter sig i allmänhet som vampyrer gör, men de vandrar även omkring i dagsljus när de jagar sina offer. En annan del av handlingen hintar åt att de skulle vara spöken av något slag och någon förklaring får man egentligen inte, vilket inte gör så mycket då man är fullt upptagen att titta på Marianne Morris och Anulka Dziubinskas nakna kroppar. Som tur är så är de båda unga damerna kompetenta skådespelare vilket gör att den enkla storyn funkar. Ett annat plus är det riktigt vackra huset där filmen är inspelade och de synnerligen maffiga ägorna omkring (Oakley court, där en och annan Hammer film blivit inspelad). Det hela känns lite som en skum dröm och som sådan är filmen riktigt vacker. Det finns inget att klaga på egentligen. Naket, blod och mera naket i en kompott som filmats väl av Larraz. lite som en Francofilm utan zoomfrossa och Lina Romays genitalier i extrem närbild alltså. Mycket trevligt.