Brett Piper håller sakta men säkert på att bli en favorit hos mig. I den djungel av Direct to Dvd filmer som vräks ut på marknaden är han en av de mest professionella, även fast han jobbar med de minsta budgetarna. Drainiac spelades in 2000 på en budget av $10000, vilket är löjligt liten speciellt som den spelades in på riktig film istället för DV som är brukligt nuförtiden. Visst märks den låga budgeten bitvis, men å andra sidan så är filmen ett starkt bevis på att ett stabilt hantverk uppväger mycket.
Vi får följa den unga Julie som vantrivs rätt rejält med sitt liv. Hennes mamma tog livet av sig och hennes pappa är ett bittert svin. Han tvingar med henne till ett gammalt ruckel ute i skogen som han köpt för att rusta upp där hennes uppgift är att städa upp och fixa, medan han åker till närmaste bar för att dricka sig full. Det är givetvis inget vanligt ruckel och när hennes vänner anländer för att hjälpa henne så börjar saker hända. Det är dock inte förrän den mystiske Plummer (Plummer. *fniss*. Fattar ni? Höhö) dyker upp som de får reda på att en vattendemon rör sig i husets vattenledningar.
Som sagt, för att kosta $10000 så ser filmen riktigt bra ut. Piper har ett öga för både regi och foto och han gör det absolut bästa av situationen. Regin är stabil och fotot är grynigt, men kompetent. Det som kanske får lida mest är specialeffekterna och det är uppenbart att de är billiga, men Piper gör dem själv helt utan CGI på det gamla sättet, med stopmotion och kameraillusioner och de är bitvis förvånande bra. Mot slutet av filmen så kommer en scen där man lånat lite från den gamla sköna Hammerrullen The Devil rides out där huvudpersonerna ligger i ett pentagram för att försöka kasta ut den elaka demonen. Specialeffekterna där är faktiskt riktigt bra och hela scenen riktigt härlig. Man får det där magpirret som man får när man ser någon riktigt bra gammal skön 80talsskräckis och det är inte fy skam. Vad som kanske inte är riktigt lika bra, och det har en tendens att gälla för alla Pipers filmer, är att skådespeleriet är väldigt ojämnt. I Drainaic har Piper åtminstone lyckats samla ihop ett hyfsat stabilt gäng unga skådespelare och de gör för det mesta ett ok jobb, speciellt Georgia Hatziz i huvudrollen som också visar upp sig naken i en lagom onödig, men mycket trevlig scen. De andra har en tendens att pendla mellan över och underspel, men ingen skämmer ut sig alltför mycket. En sak som bör nämnas är att Piper är en stor fan av slem, vilket han ska ha ett stor plus för.
Drainiac är en fin liten hyllning till 80talets skönaste skräckfilmer, t ex Evil dead och Street trash, och som absolut inte är perfekt men tack vare Brett Pipers talang att suga ur det mesta ur en minimal budget så är det en trevlig liten rulle där Piper tryckt in lite naket och lite gore. Man blir helt enkelt på bra humör efter en sån här rulle och det är en frisk fläkt bland alla billiga DTV-rullar. Sen så måste ni hålla med om att filmen har en skön titel.
Edit: Jag bör ju även nämna att alla filmer jag sett hittills av Brett Piper har riktigt suveräna kommentarspår på dvdutgåvorna som är oerhört intressanta, där Piper berättar hur det är att göra skräckfilm för inga pengar alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar