Paul Naschy aka Jacinto Molina har blivit en av mina favoriter de senaste åren. Han är en före detta tyngdlyftare som gav sig in i filmbranschen på 60talet och blev en kultikon efter att ha producerat, regisserat och spela i ett flertal populära skräckfilmer i början på 70talet. På 80talet så dalade hans popularitet och Naschy hamnade lite i skymundan. På de senaste åren har han dock blivit en kultfigur tack vare att de filmer han gjort börjar dyka upp igen och de representerar en mysig liten nisch i skräckfilmshistorien. 2004 så skrev Naschy manuset till Rojo Sangre, något av en självbiografi med en hel del fantastiska element.
Naschy spelar Pablo Thevenet, en karaktär baserad på honom själv, en gammal skådespelare som var stor på 1970talet, men som är glömd nu. Han kämpar hårt för att få jobb, men dagens regissörer skiter fullständigt i att han var stor förr, och det brukar resultera i att Thevenet missar de får roller han har chansen till tack vare att han inte får den respekt han förtjänar/vill ha. Hans agent kommer dock med ett udda erbjudande. Han ska stå som en levande staty, föreställande olika seriemördare och psykopater, utanför ett dekadent nattklubb. Han är först väldigt skeptisk, men efter att ha träffat ägaren, herr Reficul, och skriver på kontraktet när han inser att han får 10000 euro i veckan för jobbet. Reficul ja. Kontrakt. Inte så svårt att förstå var det här är på väg, eller hur? Pengarna är bra, men han fortsätter leta efter filmroller. När han blir erbjuden en roll i en film där det enda han skall göra är att springa naken förbi kameran så slår det slint och Pablo mördar regissören och hans bimboflickvän. Hans nya arbetsgivare bryr sig inte om vad han gör, tvärtom och Thevenet fortsätter mörda, samtidigt som han får ett erbjudande av en kollega till Reficul att regissera snuff-filmer...
Att Naschy är bitter på filmindustrin är väldigt tydligt och jag antar att det här är hans sätt att få hämnd, att få ut lite demoner. Vilken tur för oss andra att han gör detta på ett så pass bra och välskrivet sätt. Naschy är helt suverän i huvudrollen (scnene i början där han förklarar för en äldre herre hur han brukar stoppa möss i kondomer och stoppa upp dem i anuset är en klassiker) och förstärks av en rakt igenom stark ensemble. Christian Molinas (ingen relation) regi är flashig på ett intressant sätt och märks speciellt i ett flertal mycket snygga scenövergångar och ett riktigt snyggt foto med färger och kameraarbete som är en njutning att titta på. Jag fick aldrig den där känslan att regissören använder kameran för att visa hur coolt han kan hantera den utan här är det verkligen fråga om att få en enhetlig stämning och en speciell "look". För att vara en förstagångsregissör så är jag verkligen imponerad. Nåja, är det blodigt då? Ganska. Inte så grafiskt kanske, men väldigt brutalt. Naschy klär ut sig till olika klassiska mördare när han utför sina mord och det är verkligen en fröjd att se honom som Bluebeard i sporrar och svärd när han spyr ut sitt hat mot en producent som lurat honom på ett manus. Rojo Sangre är en film jag rekommenderar varmt, speciellt om man gillar Paul Naschy, men även om man vill se en snygg, välspelad skräckis. MVG.
2 kommentarer:
För att en sån här film ska lyckas så krävs det ju också att Naschy kan agera, för att bevisa hur missförstådd han är - och det lyckas han med! Det finns en provspelningscen där Naschy är så naturlig och så bra som skådis att han spelar skiten ur samtliga i filmen, och det gillar jag.
Bra rulle!
Jag blev mycket imponerad av den. Det märktes direkt att att det skulle bli en höjdare efter inledningsscenerna... jag hade kunnat nöja mig om det bara var ett drama om en bitter gammal skådis, så bra var NAschy faktiskt. :)
Skicka en kommentar