måndag 4 augusti 2008

Ultraman episode 1 - Ultra operation #1: Space monster Bemular appears!


Ultraman spöar skiten ut Bemular.



Då det har varit väldigt lite japanska monster på sistone i den här bloggen så har jag nu tagit på mig ansvaret att få fingrarna ur röven och se på den klassiska japanska tv-serien Ultraman, en veritabel monsterfest från mitten av 60talet skapad av legenden Eiji Tsuburaya som skapade effekterna i de flesta av Tohos tidiga kaijurullar. Serien handlar om Ultraman, en rymdvarelse som kommit till jorden för att jaga elakingen Bemular. Shin Hayata, en medlem av SSSP, Science Special Search Party, blir skadad och får då en god aliens krafter, vilket innebär att han kan förvandla sig till en stor snubbe i gummitrikåer. SSSP är en organisation som patrullerar Jorden ifall det skulle komma elaka aliens eller annat patrask och av någon anledning så är de alltid jättestora och vill trasha allt. Vilken tur att Ultraman finns! Problemet är bara att Hayata kan bara förvandla sig till Ultraman under korta stunder..

Det här är alltså fråga om en tv-serie för barn så jag tänker inte bry mig om att kommentera manus och sånt, utan koncentrera mig på det gottigaste: Monsterfighter. Effekterna i Ultraman är dock inte lika bra som i filmerna, vilket inte är så konstigt då det är fråga om en tv-serie, men det gör inte så mycket. Då Ultraman verkligen är frågan om koncentrerade Tohofilmer i 23minutersversioner så är det verkligen svårt att kritisera när man får ett nytt monster i varje avsnitt!

I första avsnittet får vi veta hur Ultraman kom till, vilket tyvärr är rätt tråkigt ut monsterfightssynpunkt vi endast får en fight i de sista 4-5 minuterna som inte ens är i en stad utan istället på stranden till den sjö där Bemular sitter och surar på botten. Bemular är dock ett rätt kul monster som ser ut lite som Billy Idols feta kusin, vars farsa är Varan från Varan the unbelievable. Bonuspoäng går även till SSSP:s telefonsignal som är Ghidrahs läte! Annars får vi mest följa de andra medlemmarna i SSSP som skummar runt och letar efter den försvunne Hayata, och vi blir tyvärr introducerade till the token kid som givetvis ska vara med och förstöra. Nåväl, detta är ju historien om hur Ultraman skapades så därför får avsnittet 3 gummimonster av 5. Det kommer bättre monsterfighter sen, det vet jag.



Well there's nothing to lose
And there's nothing to prove
I'll be dancing with myself

11 kommentarer:

Fred Anderson sa...

Bemular ser väldigt påtänd ut! Så jag förstår att Ultraman spöade honom lätt! Nu blir jag stressad för övrigt, eftersom min Ultraman-box inte har kommit ännu! Vill också börja se :)

Jocke Andersson sa...

Läste igår att Ultraman boxen halvt om halvt är en bootleg.. de som licensierade ut rättigheterna låg i en twist med Eiji Tsuburayas bolag om vem som ägde rättigheterna... och Eiji tsuburaya productions vann till slut

Fred Anderson sa...

Ojdå, då kanske det är bäst att beställa säsong 2 innan den dras in?

Vart läste du detta nånstans?

Tror du det är så mycket monsterfighting i avsnitten då? Vi snackar 23 minuter och det kanske bara är 5 minuter på slutet av varje avsnitt?

Jocke Andersson sa...

http://en.wikipedia.org/wiki/Ultraman#Licensing_rights_dispute

Jag såg några avsnitt när jag köpte första boxen för två år sedan och det kanske inte var mer fighter i dem, men däremot så var fighterna i städer... Men jag minns inte riktigt. Jag återkommer när jag sett om fler. :)

Fred Anderson sa...

Jag beställde del 2 på en gång efter att ha läst den texten, lika bra innan boxarna tar slut!

Jocke Andersson sa...

Lika bra det... så kan du skylla på mig sen när du har spenderat alla dina pengar på dvdfilmer och inte har råd med mat i slutet av månaden... :)

Fred Anderson sa...

Givetvis skyller jag på dig! Jag vet inte hur mycket jag spenderat de senaste två veckorna faktiskt... och det är lika bra att inte analysera för mycket.

Men jag ser fram emot Ultraman. Verkligen.

Har förstått att det finns ett gäng lika serier. Den Ultra Q verkar otroligt intressant, men den lär väl inte finnas på DVD misstänker jag.

Jocke Andersson sa...

Det finns en snubbe i Usa, August Raugone, som skriver böcker och artiklar om Kaiju, bla en riktigt fin sak om Eiji Tsuburaya som jag rekommenderar varmt:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0811860787

Kolla in hans fina blog här: http://www.augustragone.blogspot.com/

Om du kollar i sidan på bloggen så ser du saker som verkar vara på väg... verkar mycket intressant... :)

Jocke Andersson sa...

Gode gud, när jag kollar närmare så är ju flera av dem redan släppta!!!!!!!!!! Det här blir dyrt!!

Fred Anderson sa...

Så mycket Kaiju-rullar och annat relaterat som är på ingång till mig så kommer jag få en överdos av japanskt gummi. Jag fruktar faktiskt, men det är en fin död om inte annat.

Jocke Andersson sa...

Om man nu ändå måste dö så är det den rätta vägen att gå...