Brett Piper är en rolig snubbe. Han är en regissör/manusförfattare/specialeffektsmakare som lyckats karva ut en egen liten nisch i bland alla filmer som går direkt till dvd. Han gör monsterfilmer på oerhört små budgetar, men skillnaden mellan Piper och alla andra som spelar in en skitig liten skräckfilm och får den släppt är att Piper faktiskt är en kompetent filmmakare. Han må ha mycket usla resurser och väldigt ojämna skådespelare, men tack vare kärleken till genren och ett öga för hur man sträcker på en nollbudget så klarar han sig mycket bättre än de flesta. Jag recenserade Bacterium i vintras, en mycket fin liten film om slemmiga blobbar som åt människor, och nu är det dags för Arachnia - en hyllning till 50talets jätteinsektfilmer.
En universitetslärare är på väg till Arizona för att studera en nyfunnen fossil och med sig har han fyra av sina inte alltför brillianta studenter. De har hyrt ett litet propellerflygplan och resan tar dem genom ett stort meteorregn, vilket givetvis resulterar i att de störtar med planet. Samtliga ombord överlever och de lyckas hitta ett gammalt hus där de kan spendera natten (och för att få in lite naket, givetvis bada nakna i en stor balja). Husets ägare, en gammal bonde, kommer på dem och efter lite småtjafs så låter han dem sova över. Han visar dem även något som hans far brukade åka runt och visa upp på olika freakshows - en gigantisk spindelliknande varelse. Ingen tror på honom att den en gång varit levande men börjar bli aningen tveksamma när de ser något stort som rör sig utanför huset. På morgonen beger sig gamlingen och planets pilot, våran hjälte, till en närliggande meteorkrater där de ser att meteoren öppnat upp ett hål till en grotta och jag tror att jag slutar beskriva handlingen här, för ni förstår nog hur detta kommer att sluta. Monsterfilmsklyschefest!
Filmen är uppenbart en hyllning till alla sköna monsterrullar från 50talet, som t ex Tarantula och Them! Filmens budget är uppenbarligen väldigt låg, men tack vare det kompetenta kameraarbetet och en stabil regi så fungerar det betydligt bättre än vad det borde göra. Filmens största problem är manuset som är väldigt pratigt och det dröjer lite väl länge innan monsterspindlarna gör sin entre, samt det väldigt varierande skådespeleriet som pendlar mellan högstadieskolpjäs och helt ok (främst Rob Monkiewicz i huvudrollen och David Bunce som den småslemmige universitetsläraren som ser sin egna säkerhet som det primära. Vad man lagt mest krut på verkar dock vara specialeffekterna som är ganska grova, men relativt välgjorda då alla effekter är gjorda med stopmotion, och då jag är en stor fan av den typen av effekter så får filmen en extra guldstjärna av mig. Effekterna är även förvånansvärt väl integrerade med all live-action vilket är en plus i kanten. Något gore är det inte heller att tala om, förutom en scen där två spindlar sliter en kille i två bitar, allt i stopmotion. Vi kan nog iofs rätt snabbt komma överens om att om du är en av dem som tycker att stopmotion är förlegat och vill ha cool CG istället, så är detta ingenting för dig. För detta är som sagt en hyllning till alla härliga filmer från 50talet. Den har ingenting nytt att komma med och lite för pratig och ojämnt spelad, men är kompetent och har lite av samma charm som de gamla rullarna hade. Betyget blir: lite mysigt liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar