Shoguns shadow (1989)

I Shoguns shadow, eller Shôgun Iemitsu no ranshin - Gekitotsu som den heter i originaltitel så har Shogun blivit skvatt galen. Hans äldsta son, tronföljaren, måste dö. Varför? Han är inte tillräckligt lik sin far. Detta får honom att skicka ut halva sin arme för att utplåna det lilla gossebarnet, men snorungen är dock skyddad av sju stycken riktigt hårda samuraier vilket gör det hela inte alltför enkelt. Vi får följa dem på väg till Edo, dit de måste ta sig inom fem dagar, annars är det verkligen kört.

Jag måste börja med att säga att det var länge sedan jag såg en rulle som hade så här bodycount. Innan fem minuter har gått har det säkert strukit med 50 personer, dödade av ninja. Såhär fortsätter det igenom hela filmen och innan det är över så är vi uppe i fyrsiffrigt. Actionscenerna är riktigt snygga, och det är väl inte så konstigt eftersom det är Sonny chiba som står bakom dem. Chiba dyker även upp i en roll som en av skurkarna och han är som vanligt helt suverän. Annars så hålls filmen up av den stabile Ken Ogata som spelar ledarna för det lilla samuraiteamet som måste hålla tronföljaren vid liv. Hans slutgiltiga duell med Sonny Chiba i en öde by är helt suverän där förloraren, som det skall vara i samuraifilmer, väser ut ordet "Underbart" med sina sista andetag. Annars är det rätt dåligt med skådespeleriet. Inte så att de är dåliga, det är bara det att manuset inte ger något rum åt karaktärer - här är det bara snygg, coolt koreograferad action som gäller. Ogatas vapenbröder är mer eller mindre namnlösa krigare som bara utmärks av sina olika färdigheter.

Men, och det är väldigt tråkigt att jag måste komma med ett men, filmens betyg dras ner av två orsaker. Shoguns shadow är knökfull med action från ruta ett till slutet och man har aldrig tråkigt, men tyvärr så är det rätt snällt, aldrig speciellt blodigt och får det hela att kännas lite blodfattigt. Mot slutet börjar det komma igång lite med blod, men det aldrig riktigt fart. Fel nummer två är att man valt att tonsätta en av filmens längre actionscener, där man slåss på hästrygg, med hårdrock. Sån där sliskig typisk tysk jävla sunkmetall. När filmen för övrigt är välgjord och trovärdig med ett helt ok soundtrack så sticker det här ut så pass mycket att jag sänkte betyget med ett hack direkt, vilket är väldigt synd eftersom jag gillade filmen väldigt mycket fram till den här scenen. Annars är det dock en bra actionfilm utan döda punkter och Ken Ogata är riktigt bra i huvudrollen. Sonny Chiba stjäl varje scen han är med i så jag kan rekommendera den. Synd bara att den kunde ha varit så mycket bättre.