Criterion collection är en Amerikansk dvdutgivare som gett sig själva det tunga oket att leverera de allra finaste utgåvorna av filmer som de, och de flesta kritiker, anser vara viktiga filmer. De har sedan 1984 gett oss t ex Seven samurai, Sjunde inseglet, Saló, en massa Stan Brakhage, The Last temptation of Christ och Häxan. Mitt i allt detta snustorra hav av floskler och kritikerrövslickeri så är det uppenbart att någon har humor, då man valt att ge ut lite skumma små scififilmer som The Blob och Fiend without a face. Båda bra och trevliga exempel på amerikansk monsterscifi från 50talet men inte direkt några mästerverk. Ytterligare en sådan film är den jag ska recensera nu, som egentligen inte ens är speciellt bra. Den har ett visst existensvärde, som jag kommer att komma till senare, men det är inte mer än en studentfilm som fått biopremiär.
Vad är då Equinox? Jo, en studentfilm som spelades in av Dennis Muren 1967 för den feta summan av $6500. Om namnet låter bekant så är det för att han har jobbat på Industrial Light and Magic sedan 1976, på små obskyra filmer som Star Wars, Raiders of the Lost ark, Terminator 2 och Jurassic park och vunnit sex oscars. Därav det lilla existensvärdet alltså. Med ombord var även sådana kultfigurer som Jim Danforth och Dave Allen, små legender inom specialeffekter, speciellt stopmotion. Sen så påminner delar av historien om Sam Raimis Evil Dead och man kan ju fundera om denna film varit inspirationen bakom. Hur som helst, det är en ultralågbudget monsterfilm vi har att göra med där några ungdomar beger sig ut i skogen för att träffa en av sina lärare och avnjuta en picknick. Väl på plats så hittar de lärarens hus förstört, de stöter på en parkranger vid namn Asmodeus (hmm. undrar vem som är bad guyen här?) och får snart tag på en elak bok av en gammal gubbe i en grotta. Det står inte på förrän de blir jagade av diverse monster som alla vill åt den eftertraktade boken. Så håller det på i 80 minuter och det är varken spännande eller läskigt. I och med att nästan alla monster är Stopmotion så känns det mer som en homage till Ray Harryhausen än en riktig film. Som homage är det inte speciellt underhållande heller då monsterscenerna uppgår till kanske 5 minuter. Resten av filmen består av dåligt skådespel och ett jäkla massa springande omkring i skogen, även om kamerarbete och specialeffekter är relativt välgjorda. Nä, varför detta blev en Criterionutgåva förstår jag inte riktigt. Den är dock riktigt fullsmetad med extramaterial så om detta är av intresse så är det verkligen värt att köpa då vi förutom bioversionen även får den 10 minuter kortare originalversionen innan Blobproducenten Jack H Harris köpte upp rättigheterna och spelade in lite extra scener. På disc två har vi massor med intervjuer och flera stycken kortfilmer av de medverkande. En kuriositet alltså, för samlare. Inte för gemene filmtittare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar