För alla människor så kommer den där ultimata tidpunkten någon gång. Alla stjärnor står rätt, begreppet lagom slutar existera för en liten stund och, här snor jag rakt av från Hunter S Thompson, I had all the momentum; I was riding the crest of a high and beautiful wave.
Det ögonblicket är över sedan nästan två år tillbaka och jag ser tillbaka på det med samma längtan som en äldre man kan se tillbaka på sin barndom. Vid det där tillfället så var allt i fokus, världens kretslopp var synkat med mig. Det är med sorg och längtan, men ändå med stor glädje som jag ser tillbaka på det.
Min perfekta våg? Här.
Fast om sanningen skall fram så finns det en plats till som skulle få mig att salivera lika mycket. Den här, utanför Toho:s kontor i Tokyo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ojojoj, ball bild som fan! Jag förstår dig :)
Fast Godzilla-statyn... det slår nog mycket. Den dagen jag lyckas ta mig till Japan så är det mål nr 1!
Det tråkiga med den där Godzillastatyn är att den är inte speciellt stor... om den hade varit åtminstone 2 meter så hade det varit ok, men den där är typ 1 meter plus pedestal... men skit samma. Det är ju godzilla. :)
Skicka en kommentar