Wakusei Daisenso (1977)

Ah, den här filmen tar mig långt tillbaka, såpass långt att minna minnen inte riktigt är helt klara, men jag kör så långt jag kommer ihåg. Någon gång i början av det glada 80talet, kanske 1982 eller 1983, så reste jag ner till Skåne med mina föräldrar för att hälsa på min styvfarsas släkt. När vi kommit fram så var vi ner i någon videobutik och jag fick syn på en film som verkade helt underbar. Detta mästerverk hette Planeternas krig och för en liten laseravgudande kille som mig så var detta antagligen världens bästa film. Till min förgrymmelse så fick jag inte hyra den, men någon dag senare så blev jag sjuk i hög feber och lyckades då i all min ynkdom övertala mina föräldrar att hyra den och spenderade den närmaste dygnet med att se filmen om och om igen. Nu, 25 år senare äger jag filmen på dvd och frågan kommer helt naturlig, är den lika bra som min feberskadade hjärna mindes den? Jag tror nog vi vet svaret på den frågan...

Vad vi har att göra med här hör vi klart på den engelska titeln, kombinerat med årtalet den släpptes. War in space, 1977. En japansk Star Wars kopia alltså.

Det är bråda tider i framtiden. 1988 alltså. När en rymdstation förstörs så inser man att något är på gång och man drar igång det nerlagda Gohtenprojektet (jag vet, t:et borde ha kommit före h:et. Men man kan inte få allt.) som består av ett stort rymdskepp som är till för att skydda mänskligheten från elaka aliens. Det står inte på förrän Jorden anfalls av tusentals små Ufos och vi bjuds på massor med fin massförstörelse a la Toho. De elaka rymdvarelserna spåras till Venus och Gothen, jag menar Gohten, sänds iväg för att få slut på det hela. Men de elaka aliensarna gör allt de kan för att stoppa dem, inklusive kidbappning av kaptenens dotter! Hur ska detta sluta?!

När man inser att filmen regisserats av Jun Fukuda, mannen bakom de absolut sämsta Godzillafilmerna så börjar man bli lite nervös och de första 20 minuterna bådar inte gott då det mest pratas och tjafsas. Men när massförstörelsen kommer igång så blir det hela mycket roligare och filmen håller farten ända till slutet. Det lasras på rejält och tack vare de riktigt fina effekterna så sitter man som en liten unge i en godisaffär och bara njuter. Att det är fråga om ett Star Wars plagiat är rätt uppenbart, men då filmmakarna satt en japansk spinn på det hela genom designen på rymdskeppen så gör det inte så mycket. Vad vi har att göra med här är 90 minuter ren och skär laser. Det räcker väldigt långt, åtminstone för min del och jag rekommenderar denna film till alla älskare av japansk massförstörelse. Det är lite som att stoppa i sig ett helt paket Hubba Bubba. Väldigt, väldigt gott men inte speciellt nyttigt och smaken försvinner tyvärr efter ett tag, men det är rackarns mumsigt så länge det varar.