söndag 2 augusti 2009

Drag me to hell (2009)


Så nu har vi den stora frågan: Har Sam Raimi verkligen gått tillbaka till sina rötter? När Drag me to hell introducerades för biopubliken så var det många som verkligen hoppades det och det blev inte bättre av att filmen fick väldigt bra kritik när den äntligen släpptes. Handlingen i sig är verkligen old school skräck men filmen fick åldersgränsen PG13 så en rejäl dos skepsism blandades med förväntningarna. Själv såg jag då filmen och tänkte svara på frågan. I slutet av recensionen.

Handlingen är klassisk, som hämtad från någon gammal skräckserietidning på 50talet och bär även uppenbara drag av mästerverk som Jaquest Tourneurs Night of the demon och Sidney Hayers Night of the eagle. En ung kvinna jobbar på en bank i San Fransisco och då hon vill visa sig lite tuffare inför sin chef så nekar hon en gammal dam uppskov på en betalning, vilket kommer att resultera i att kvinnan blir vräkt. Det är dumt att göra så mot en gammal zigenarkvinna som helt sonika kastar en förbannelse över henne. Hon får tre dagar på sig, sedan kommer en elak demon och hämtar med henne till helvetet.
Det börjar riktigt fint med många fina skrämselscener och konstiga skepnader som spöar skiten ur vår hjältinna. Sam Raimi kan sin skräck, det är ingen tvekan om det, och filmens första halva är riktigt bra med mycket fin stämning. I filmens andra halva så övergår det lite mer åt Raimis traditionella slapstickhumor och även om detta är välgjort och underhållande så är det inte riktigt, riktigt lika bra som i början och det är även lite så att man saknar Bruce Campbell där. Det är dock inget som förstör underhållningen i filmen. Skådespelarna gör ett bra jobb och spelar över precis så mycket som behövs och Raimi utnyttjar dem till max. Många fina och slemmiga "gags" blir det. Vad som dock inte riktigt fungerar är manuset, där det är lite svårt att känna någon sympati över våran hjältinna. Speciellt efter en händelse så sitter man faktiskt och hoppas på att det verkligen ska gå åt helvete för henne. Jag vill dock inte gå in på några detaljer men ni kommer att märka exakt vilken scen jag menar. Annars är detta en väldigt solid skräckfilm som känns aningen 80tal, utan att det ska kännas som något negativt.

Är då Sam Raimi tillbaka vid sina rötter? jo, det vill jag påstå att han är. Även om det är PG13 vi har att göra med så känner man verkligen igen stilen från de gamla Evil Dead filmerna och nu är det bara att hoppas att Sam och hans bror Ivan verkligen skriver klart Evil Dead 4 manuset som de tydligen fipplar med hemma i Michigan och att Bruce Campbell inte är för gammal.

2 kommentarer:

Andreas sa...

Jag diggade den också! Det var en lätt schizofren känsla att chockskratta sig genom hela filmen :)

mamoulian sa...

Kanske kan det vara lite som i Sverige med biocensuren att man kan spänna lite på gränserna när det gäller åldersgränserna - en PG eller 11-års kan ju vara ganska "barnförbjuden" i praktiken... Det handlar nog mer om att man vill få så mycket publik som möjligt... Annars tycker jag filmen var riktigt bra... Inte som hans gamla trilogi, men klart mycket bättre än det mesta som görs idag.