måndag 17 augusti 2009

Escape from LA (1996)


Jag vill minnas att Snake Plisskens återkomst floppade rätt rejält när den kom, och det var antagligen just därför jag lät bli att se den. Det pratades en hel del om att den skulle innehålla riktigt usla specialeffekter, vilket inte direkt ökade mitt intresse. Såhär 13 år senare så måste jag erkänna att det var rätt korkat. Escape from LA är ingen perfekt film men den är fortfarande mer underhållande än valfri Michael Bay film.

Första halvan av filmen är precis så som en uppföljare till Escape from NY skall vara. Los Angeles är nu för tiden en ö efter en stor jordbävning och det är dit man skickar allt riffraff från det aningen totalitära amerikanska samhälle som uppstått. Nu har presidentens dotter snott ett domedagsvapen och begett sig in i La, och Plissken får 8 timmar på sig att ta sig in, hämta vapnet och ta sig ut igen. Typ, ganska precis som i första filmen. Kanske lite väl mycket som i första filmen.

Jotack, här finns inget nytt att hämta. Escape from LA känns ibland mer som remake då det i grund och botten är samma story som i Escape from NY. Detta betyder dock inte att det inte är underhållande och första halvan av filmen är riktigt underhållande. Carpenter är ju Carpenter, så är det bara och Kurt Russel har uppenbarligen kul, speciellt som han fortfarande passade i originalkläderna från första filmen. Tyvärr så innebär detta också att det blir aningen förutsägbart och andra halvan av filmen är lite småträlig. Fortfarande underhållande men lite klyschigt. Specieleffekterna är dock inte sådär usla som man ville ha det till och som en uppföljare så är detta en klart godkänd film som inte förtjänar sågningarna den fått.

2 kommentarer:

Repoman sa...

Det enda jag kommer ihåg av den här rullen är när Snake (jag vill också heta Snake!) surfar ifatt en överspelande Steve Buscemi på en jävligt synkad CGI-tsunamivåg (som passande nog inte ens blöter ner vägbanan).

Selektivt minne is the shit. =)

Ninja Dixon sa...

Det är en trevlig men kort jordbävning i början också :) Den gillar jag!

Det är många bra skådisar, men jag har ju en förkärlek för den minst sagt galna presidenten, spelad med perfektion av Cliff Robertson!