Jag kan med gott samvete säga att jag hade väldigt låga förväntningar när jag slog igång Frostbiten. Eftersom jag inte är någon fan av svensk film överlag och svensk skräckfilm är väl inte direkt känd för sin storhet så jag var ganska säker på att det här skulle vara en rätt fin bomb. Ibland är det bra att ha låga förväntningar.
Frostbiten börjar faktiskt riktigt bra. En nordisk SS-pluton flyr genom snö från fronten i Ukraina under andra världskriget. Under natten så hittar de en stuga som verkar vara övergiven och de tar skydd i den. Det står inte på förrän de blir anfallna av någon med huggtänder... So far so good. Nu börjar det gå utför. Vi hoppar fram till Norrland i nutid där en ung tjej precis flyttat in i den lilla staden. En av läkarna på det lokala sjukhuset har något fuffens för sig och allt cirkulerar omkring en låda med skumma tabletter som han har på sitt kontor. Tabletterna blir stulna och hamnar på en ungdomsfest där man tror att det är knark. Det dröjer alltså inte länge förrän vi har en vampyrorgie på halsen.... halsen... *fniss*
Frostbitens första kvart är faktiskt riktigt spännande, och jag höjde förväntningarna en snäpp men de föll tyvärr rätt snabbt igen när man blir introducerad till det lokala ungdomslivet i staden som består av en stor samling över- och underspelande ungdomsskådespelare med en enorm blandning av olika dialekter. Inte bra. Att vissa av de vuxna skådespelarna är i samma klass gör inte saken bättre, speciellt överspelet från "huvudskurken" men å andra sidan så är hans klyschade dialog som tagen direkt från någon amerikansk 50talsfilm. Men det som förstör filmen i slutändan är den rätt usla humorn som genomsyrar filmen som en sockerkaka indränkt i dålig sprit. Den fungerar ibland, som i scenen där en ung kille hälsar på sina svärföräldrar för första gången. Problemet är bara att han håller på att förvandlas till vampyr i en kristen familj som har kors fulla väggarna och bjuder på vitlöksspäckad fisk till middag. Men för det mesta så är humorn bara tråkig och låg. Vad som fungerar bättre är skräckelementen. Att låta en vampyrfilm utspela sig i Norrland där nätterna är väldigt långa är en mycket bra ide och hade man gjort en ren skräckfilm av det hela så hade det varit betydligt intressantare. Som det är nu så är Frostbiten en helt ok rulle vars 98 minuter flyter på snabbt tack vare ett snyggt bildspråk, mer än godkända specialeffekter och ett rappt berättande. Hade man gått mer åt skräck än komedi så hade detta kunnat bli en riktigt bra film. Nästa gång kanske man lyckas välja rätt väg, vad vet jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar