My Bloody Valentine (1981)

My Bloody Valentine är lite av en legend inom skräckfilmen. När den presenterades för MPAA (amerikanska filmcensuren) så fick den en X rating för våld, vilket inte speciellt bra då många tidningar vägrar göra reklam för den. Man klippte då helt sonika bort allt våld och vad som blev kvar var en trevlig men totalt oblodig film vars försvunna scener var legender bland alla skräckfilmsfreaks.

Men helt plötsligt så kom någon på en ide att göra en remake på filmen och samtidigt med detta så letade man rätt på alla bortklippta scener, lade tillbaka dem i filmen och släppte den på dvd någon månad innan premiären av den nya. Så nu är frågan: ÄR My Bloody Valentine verkligen den lilla groteskt blodiga klassiker som alla hoppas att den skulle vara i oklippt skick. Svaret?

Närapå.

Filmen var från början ett snäpp ovanför sina likar, med ett kompetent manus, snyggt och oerhört stämningsfullt foto samt en mördare klädd i gasmask. MBL utspelar sig i en liten gruvstad som skall fira Alla hjärtans dag för första gången på 20 år sedan en mördare hackade sig igenom lite gruvarbetare. När folk börjar dö så avbryter borgmästaren allt festande och stadens unga bestämmer sig för att fixa en egen fest - i gruvan. Jag behöver inte gå in mer på det här. Ni vet vad jag pratar om.
Men våldet då? Är det så grovt och brutalt som alla tror? Nja. Någon extrem goreorgie är det ju inte, men de tre extra minuterna med våld gör vekligen sitt och alla mord är faktiskt riktigt brutala och snudd på obehagliga. Gruvhacka genom haka och ut genom öga? Mums. Spikpistol i tinning och panna? Aj. Gore och blod får vi och specialeffekterna är mycket välgjorda. Det bästa med originalversionen är just brutaliteten. Allt ser ut att göra väldigt, väldigt ont till skillnad från gemene F13film som bara vill servera upp "Gags" hela tiden. Det här är alltså en av de bättre slasherfilmer som serverades på 1980talet och den oklippta versionen gör den bara bättre. Det är klyschigt men ack så trevligt.