Zeiram är en rolig snubbe. Han/Hon ser ut som en blandning av Gigan och de där svampmonstren i Inoshiro Hondas Matango (för er som inte riktig hänger med i japansk monsterfilmsterminologi så är det närmaste jag kan komma ungefär som om John Wayne vore designad av H.R Giger) och bär en lång, cool mantel och ett gevär som ser ut att vara designat efter varelsen som ploppar ut ur John Hurts bröstkorg i Alien. Som om detta inte skulle vara nog så kan den/det även spotta ur sig små kokonger som förvandlas till små hoppande gummimonster som den skickar ut för att jaga sina offer. Men vänta, det blir ännu roligare! Efter att ha tagit emot en fullträff med en bazooka så tar Zeiram formen av något stort och spindelliknande, och efter det så blir det bara ännu värre.
Men varför pratar jag då om Zeiram? Jo, för att jag precis sett den japanska scifi/monsterfilmen med samma namn. Av någon outgrundlig anledning så är Zeiram på väg till Jorden och två prisjägare (datorhjärnan Bob och den söta tjejen Iria) är redan på plats för att lura den store fulingen i en fälla i form av en virtuell arena. Men allt går givetvis inte efter planerna. Att sätta upp en virtuell kopia av en liten stad kräver en hel del energi och det märks när man stjäl elen så två stycken elektriker blir insugna av misstag och nu börjar jakten!
Filmen börjar riktigt härligt med en cool svartvit sekvens där Zeiram slaktar sig fram genom några dussin soldater som försöker stoppa honom/henne/den/det. Armar, ben, ansikten blir till slarvsylta, bara så att vi ska få en inblick i vilken badass Zeiram verkligen är. Sen lugnar filmen ner sig lite men så fort Zeiram anländer på Jorden så blir det åka av. För att göra en enkel beskrivning så är Zeiram lite som sista halvtimmen av Terminator i mangaformat. En elak alien som tål massor med stryk, kan bli sprängd i småbitar och ändå vara ett hot och som grädde på moset förvandlas till något direkt inspirerat från John Carpenters remake av The Thing. Filmen är fylld av roliga effekter, stop motion, fullsizedockor och massor med härlig vanlig makeup. Min enda besvikelse var när jag insåg att filmens första sköna gore inte kommer att upprepas då casten endast består av tre, men tack vare Zeirams alla olika ansikten så gör det inte så mycket. Det här är en fin liten bergochdalbana knökfull med saker att se på och skådespelarna gör ett gott jobb, där Yuko Moriyama givetvis är roligast att titta på i sin cybernetiska kroppsdräkt som inte har något som helst skydd för kroppens vitala delar. Att hon alltid har någon form av posé för sig när hon utför sina coola moves eller skjuter på Zeiram gör inte saken sämre. Den här filmen har allt man behöver för att bli underhållen och jag ser verkligen fram emot att se Zeiram 2. Jag hoppas bara att den coola penisformade tentakeln med ett kvinnoansikte istället för ollon är med i tvåan också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar