Midnight meat train (2008)

Midnight Meat Train blev tyvärr slaktad av Lions Gate som producerade filmen, då det var meningen att den skulle få en riktig biopremiär. I sista sekunden så ångrade man dock sig och den halkade ut på ca 100 dollar theatres, biografer med reducerat pris, och cementerade filmen som en flopp redan innan den kommit ut. Filmen har dock potential att bli en riktig kultrulle så vi får hoppas på att dvdn säljer rejält.

Filmen är baserad på en novel från Clive Barkers Books of blood, där vi får följa en ung fotograf som vill ta det ultimata skitiga storstadsfotografiet. En natt så lyckas han rädda en kvinna från att bli våldtagen av ett gäng, men läser i tidningen dagen därpå att hon är försvunnen. under ytterligare en nattexkursion i tunnelbanana så stöter han på en mystisk man i kostym och lyckas snart koppla honom till den försvunna kvinnan (Vi i publiken vet dock det redan sedan tidigare då vi får se hur han mördar henne med en fin liten köttklubba). Han börjar förfölja mannen som har ett ganska inrutat liv - slakta djur på dagtid och slakta människor nattetid.

Man följer faktiskt Clive Barkers novell ganska troget, och där har vi filmens enda svaghet. Först och främst så är det inte någon av Barkers bättre noveller, en liten bagatell med ett ganska roligt slut, men ingenting så där skruvat som Barker kan om han vill. Jag fick även känslan av att man hade material för 30 minuter men sträckte ut det till 90, vilket gör att vissa delar av filmen känns lite långdragna. För en gångs skull så är detta faktiskt inte något som stör speciellt mycket då resten av filmen är så pass snygg och blodig. Regin är klockren och det är inte så konstigt eftersom den är den store Ryuhei Kitamura som ligger bakom den, mannon bakom mästerverk som Versus och Godzilla: Final Wars. Visst, hans regi är flashig och pompös, men det viktigaste är att det är snyggt, och där får Kitamura full pott. Det kvittar om det är action eller lugnare scener, det är likfan alltid intressant att titta på. Kitamura är ju mycket för coola kameraåkningar och slowmotion och för en gångs skulle så lyckas man hantera detta även i gorescenerna. Jag tror faktiskt att detta är den första filmen någonsin där jag inte störde mig på att mycket av våldet var cgi, för det fungerar så klockrent i Kitamuras värld. Man ser verkligen fram emot varje dödsfall då man vet att man får utdelning varje gång.

En annan av filmens styrkor är skådespeleriet. Den som imponerade mest är Vinnie Jones, den gamle fotbollspelaren, som verkligen är helt klockren som den kostymprydde slaktaren Mahogany. Utan att knappt ha någon som helst dialog så framstår han som en fruktansvärd motståndare, och när man under filmens gång inser att han har vissa svagheter så lyckas Jones få fram detta endast genom sina minspel och sitt sätt att röra sig. De övriga skådespelarna är väl aningen bleka, vilket känns lite trist speciellt som en av dessa är Bradley Cooper i huvudrollen, men å andra sidan så är Vinnie Jones såpass färgstark att det blir svårt att komma upp i hans klass.

Det skulle vara rätt enkelt att plocka billiga poäng här och hacka lite på Kitamuras flashiga stil, men jag tycker faktiskt att den fungerar ganska bra här. Nu är jag dock en enorm fan av regissören så jag kanske är aningen partisk. I slutändan så vill jag i alla fall komma fram till att Midnight Meat Train är en snygg och blodig, helt ok skräckfilm som inte förtjänade att bli begraven. Perfekt är den absolut inte och den kanske förtjänar en del av den kritik den fått men det beror till största delen på valet av material. Tro mig, det finns betydligt sämre filmer där ute som fått biopremiär.