Mina femmor, del 1.

Alla har vi ju våra favoritfilmer, de där som man försvarar till sista blodsdroppen. Man blir arg så fort någon säger det minsta negativa om dem och någon form av kritik accepteras inte. Jag tänkte här berätta vilka som är mina, i någon sorts alfabetisk ordning. Det är ett helt gäng faktiskt, men med tanke på att jag räknar med att ha sett minst 5000 filmer så är det nog inte så mycket ändå.

Då kör vi:

12 angry men, regi Sidney Lumet. (1957)
Ett enkelt men brilliant koncept. 12 jurymedlemmar sitter ner under rättegång för att döma en ung pojke för att ha mördat sin far. 11 av dem är säkra på att han gjorde det, men den 12:e (Henry Fonda) är inte så säker. Hela filmen utspelas i ett och samma rum medan Fonda försöker övertyga de andra varför han inte är så säker. Total nagelbitande spänning med helt igenom suveränt skådespel och klockren dialog. Remaken som kom någon gång på 90talet är faktiskt helt ok den också.

Alien, regi Ridley Scott. (1979)
En film blir inte mer perfekt än så här. Ridely Scotts regi är underbart metodisk och jag tror inte att vi någonsin före eller efter sett en rymdskepp som känns såpass realistiskt. Det är skitigt och smutsigt och känns verkligen som en arbetsplats istället för några snyggt designa kulisser. H R Gigers kreation är klockren och verkligen precis så omänsklig som behövs.

Aliens, regi James Cameron (1986)
Det perfekta exemplet på hur man gör en uppföljare som är i samma klass som originalet. Trissa upp allt. Spänningen är total från början till slut, ingen pardon. Det enda negativa jag har är att i och med att Cameron introducerar en Alien Queen så förstör han tyvärr lite av "magin". Men som skapelse är drottningen helt underbar.

A Chinese Ghost Story, Ching Siu-Tung. (1987)
Den här Tsui Hark produktionen är så kolossalt snygg och vacker att man blir anfådd. Den enkla historien handlar om en ung munk som sover över i ett hemsökt tempel och blir kär i ett spöke som är ute efter hans själ. Fantasifullt och ett högt tempo gör detta till en av de bästa fantasyfilmer jag någonsin sett.

Blade Runner, Ridley Scott (1982)
Ridley Scott. Vad mer kan jag säga? Den enda hårda scifirullen i filmhistorien som fungerar rakt igenom tack vare den makalösa scenografin och en intelligent story.

Bullet in the Head, John Woo (1990)
Den perfekta actionfilmen. Det var inte i The Killer eller Hardboiled som jag upptäckte John Woos storhet utan i denna stenhårda actionfilm som är som ett slag i solar plexus.

Cloverfield, Matt Reeves (2008)
Jag älskade verkligen den här filmen. Den är precis som en bra monsterfilm ska vara, maffig och spännande till tusen. Inledningen kan kännas lite långsam men är egentligen den perfekta bryggan inför vad som komma skall.

Jag återkommer med fler i kommande inlägg.