Xtro (1983)

Här har vi ytterligare en film som har koppling till min barndom, från det tidiga 80talet när man strövade omkring i videobutikerna och kollade in de coola skräckfilmerna som man inte fick hyra för att man var för ung. Xtro var en av de filmerna och det hade ett riktigt coolt omslag så jag ville givetvis se den, men av någon anledning så blev det aldrig av. Förrän härom dagen. 20-25 år senare. Så, då är frågan, kan sådana förväntningar hålla? Absolut.

Harry Bromely Davenport erkänner utan att tveka på extramaterialet på dvdn att Xtro är en skitfilm som bara gjordes för att chocka så mycket som möjligt. Att den nämndes som en Video Nasty gjorde bara saken bättre och den absolut bästa reklamen var när kvällsnyheterna var hemma hos en mördare som gått bärsärkagång i ett parkeringsgarage. Kameran visade upp individens stora videosamling och man zoomade sakta in på den och vilade på... Xtro. Efter det drog filmen in ännu mera pengar. Men är då Xtro så dålig och sleazig som den vill vara? Dålig? Absolut inte. Sleazig? I lagom mängder.

När filmen börjar så drömmer lille Tony en mardröm om sin försvunne far som han påstår blev bortförd av ett ljussken. Hans mamma tror dock att han helt enkelt har stuckit och tre år senare så har hon gått vidare och skaffat en ny pojkvän. Givetvis har han inte stuckit och med hjälp av några halvdana optiska effekter så kommer ljusskenet tillbaka och lämnar kvar en konstig varelse som går på alla fyra. Den dödar ett par i en bil och tar sig in i en stuga där den i lite lätt hentaistil våldtar en kvinna och, i filmens skönaste scen, helt sonika återföds som den vuxne man han en gång var. Nu tar han sig tillbaka till sin gamla familj som kanske inte riktigt kan acceptera honom hur som helst, men till sonen så förklarar han sina planer. De ändrade honom till något utomjordiskt och nu har han kommit för att ta dem med sig.

Nog är det fråga om ren exploitation här, och Harry Bromley Davenport regisserar slarvigt och hjälps inte direkt av det aningen fragmenterade manuset, men lyckas ändå hålla uppe underhållningen från början till slut genom en serie roliga sekvenser och mordscener. Till exempel så ger fadern psykiska krafter till sin son som ett led i processen att konvertera honom, och han använder gärna dessa till att döda elaka grannar som retat upp honom. I en skön scen så vaknar hans actionfigur till liv och bryter sig in hos den sura granne som tidigare dödat hans orm och gör processen kort med henne. Just den delen av filmen har en skönt surrealistisk kvalite. Maryam D'Abo ,som var med i någon bondfilm, gör här sin första roll, visar brösten hela tiden (Jag kommer ihåg artikeln som var med i någon porrtidning. Bondbruds hemliga sexfilm) och slutar som en äggfylld kokong i taket. Mot slutet av filmen så börjar faderns mänskliga förklädnad att ruttna och jag älskar verkligen makeupen och designen i den slutgiltiga formen som han har. Det hela skulle antagligen ha blivit rätt löjligt om inte Davenport faktiskt lyckats samla ihop ett gäng kompetenta skådespelare i huvudrollerna. Philip Sayer som fadern är faktiskt riktigt bra i en rätt bizarr roll och Bernice Stegers gör bra ifrån sig som den aningen konfunderade mamman.

Jag gillade verkligen Xtro. Den har det mesta som en underhållande film ska ha. Bröst, gore, härliga rymdvarelser i en skönt rapp blandning. Perfekt exploitation alltså.